Nötjägare

Ovissheten i livet, brukar jag säga är det bästa med livet.

Nu skriver jag blogginlägg nummer två i en blogg som helt otippat, men varmt välkommet, plötsligt damp ner i mitt knä en kall onsdag i början av december. Men mitt första.

Jag har ganska otippat börjat jobba med mig själv, d.v.s utmana mig själv, genom att använda ”gör tvärt om-metoden”.

För mig innebär detta väldigt kortfattat att jag numer jobbar med mina så ovälkommet väletablerade flyktkänslor. Känslor som får mig att fly från vissa typer av känslor. Nu uppgraderas det gamla inarbetade jaget genom arbete med känslor, handlingar och tankar i en fin liten kompott. Allt för att nå nya höjder i livet, för att jag är så långt ifrån klar med livet. Metoden har redan fått mig på så många nya äventyr, både fysiskt men främst känslomässigt, och jag är så förväntansfull på vart de tar mig sen. Ovissheten, åter igen; så fantastiskt spännande!

Kanske är det just därför jag är här nu. Kanske är det just därför jag skriver mitt första blogginlägg i en otippad blogg. En blogg som delas tillsammans med en än så länge relativt okänd människa i en värld där allt är relativt. Kanske!

Nutidsanpassningen. Vi lever med uråldriga gener och etablerade instinkter som lämpar sig för överlevnad i potentiellt farliga jaktsituationer. I dag lever vi och jagar på ett helt annat sätt och vi jagar helt andra saker. I ett modernt samhälle i ett relativt välsvarvat västerland får man jobba hårt och väldigt medvetet med dessa instinkter. Har man tur kanske man fångar in lite nötter i mataffären en regnig torsdags eftermiddag, alternativt på krogen eller via nån dejting app.

Där är jag idag- impulsivt människodjur, mamma, nöjd singel och som mitt i livet mitt under pågående instinktsuppgradering jagar nötter i alla dess former…just nu främst de köttiga.